Sängläge

Efter ungefär fyrtio timmar i sängläge vågar jag resa mig upp. Jag kan tydligt se vart jag sätter fötterna och rummet svajar inte. Känner ett vagt sug efter kaffe. Jag får inga spykänslor när jag tittar i kylen. Min säng var inte sjöblöt av kroppsvätskor när jag vaknade och kläderna var inte fastklibbade runt kroppen. Det spränger inte lika vansinnigt i mitt huvud och jag tror att febern har gått ned till normal temperatur. Imorgon är jag nog på benen igen, tillbaka på jobbet och allt fortsätter som vanligt. Jag har inte råd att ligga hemma i sängen och badda pannan längre. Så sant som det är sagt, de kostar att vara sjuk.