rök och mörker

I väntan på bussen. Behövde åtminstone inte springa och halka runt på blöt asfalt i spöregn denna gång. Nej. Men en kuslig och samtidigt rolig och spännande känsla spred sig i min kropp när jag tog genvägen genom skogen. Jag såg ingenting. Bäcksvart. Jag såg ingenting och det enda jag kunde höra var de dova ljudet från mina egna fotsteg. Läskigt. En liten tant passerade mig knappt märkbart. Obeskrivligt kusligt. Hur som helst, hoppas att min lägenhet står kvar när jag kommer hem imorgon. Hände en liten olycka när jag bakade äppelkaka.