IRON-MAX

Nu ska jag berätta om det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Vi var tjugosju lag, två eller tre i varje. Vi fick en karta och en nummerlapp. Ett-klara-färdiga spring och ut rusade över femtio personer ur biosalongen på filmstaden där vi hade lyssnat till ett mindre föredrag. Jag och Sara kom ut först av alla. Vi hade hunnit kika lite på kartan och sett ut första punkten. Så vi sprang hela vägen dit. Fick lagom med försprång. Andra punkten. Sprang. Jag ville dö. Jag ville kräkas. Jag ville lägga mig ned och aldrig mer utsätta mig för löpning på elitnivå. Ungefär. Hur som helst så gick hela orienteringen från stan, sicksack och hela vägen ut till storheden. Så vi sprang väl minst en mil totalt. Och när vi kom fram till Storheden var det bara att kasta sig upp på cyklarna och trampa iväg. Kilometer efter kilometer. Vi hittade fler punkter. Vi cyklade fel och cyklade tillbaka. Vi låg på fjärde plats nu. Två lag precis runt oss som vi kom om och som tog ikapp. Jag brydde mig inte. Jag ville bara i mål. Vi cyklade och cyklade. Jag hade så ont i benen att jag trodde att dom skulle gå sönder om jag slutade trampa. Kämpade så som jag aldrig i hela mitt liiiv, har kämpat förr. Runt hela Karlsvik runt runt och ut på Gäddviksbron. Tre lag på rad. Det gick snabbt över bron men efteråt.. kom världens segaste uppförsbacke. Det kändes helt ärligt som att cykla i sirap. Eller något ännu värre. Efter den backen ut i viadukten mot e4an. E4an rakt fram i säkert en kvart. Började kännas lite fel. Vart fan skulle vi? PITEÅ??? Tjejerna framför oss stannade. Vi stannade. Precis när vi hade klivit av cyklarna så ropade grabbarna på andra sidan älgstaketet HÄR ÄR DET! Ja. Då dog vi igen. Vi bestämde oss för att vi verkligen inte kunde cykla tillbaka hela vägen. Såå, jag klättrade över. Vingligt och svajigt. Sen kastade vi över fyra cyklar. Jag vet inte hur det gick till. Men det gick. Nu hade vi bara en punkt kvar på kartan. Uppförsbacke hela vägen. Det gick inte att trampa men vi trampade. Klarade det. Sen susade vi ned för en megalång backe och svängde höger och rakt fram. MÅÅÅÅÅÅÅL. Jag ville nästan grina. VI KOM FYRA! FYRA AV 27 LAG! 6 Minuter efter det vinnande laget. Hur jävla sjukt är inte det? Och vi vann av alla lag på våran restaurang!!! Det är jag mest stolt över. Jag är så himla stolt över mig själv i skrivande stund och igår fanns inget slut. Jag kan inte ens förklara smärtan i vaderna, benen, magen och överallt. Och vi var ju så himla otippade vinnare. Jenny var så stolt och Anna och Rille och ja alla alla alla. Åååh mitt livs bedrift haha! Nej fysjutton. Efter det fick vi öl och bada badtunna. Sjukt skönt. Sen middag och mys. Jag var så trött så jag ville mest av allt bara åka hem. Med pokalen i hand.